Monday, February 18, 2008

"Backhoppningen styr ditt liv"

Första måste jag be om ursäkt till både Karro & Kattis igår, men jag hade så ont i huvudet igår att jag somnade och vaknade först idag.

Snackade med Karro i telen igår. En av grejjerna som ploppade ut ur hennes mun var "Backhoppningen styr ditt liv" - "Nä, Karro det är mitt liv", blev mitt svar. Och hur dumt, sjukt eller whatever det låter för folk så är
det faktiskt så. Jag träffar backhopparna och folket runtomkring mer än jag träffar någon annan. De flesta av mina närmsta vänner kommer därifrån och jag trivs väldigt bra i detta sällskap. Får jag fritt välja mellan att göra två saker så i 99% av fallen skulle jag gissa att jag valt backhoppningstillställningar än något annat (exotiska eller speciella resor utgör de dära 1%). Jag missade faktiskt ett bröllop för Planica 2006 och då var jag ändå inte så inne i backhoppningen som jag är nu (dvs jag var inte iväg riktigt lika mycket som nu).

Så sen att man kanske gillar någon backhoppare och inte en "normal person" i många fall är inte heller så konstigt, eftersom jag umgås med dem typ "hela" tiden. Det jag försökt förklara för många är att backhopparna blir/är mina "normala personer", fast folk verkar inte riktigt kunna förstå det...

Nu måste jag packa =/

puSS,
xXxVickanxXx

4 comments:

Tasja said...

Grejen är att många av dom som inte fattar ju ser backhopparna som typ Gudar och inte vanliga människor. Skulle dom ändra sitt sätt att se på dom så skulle det inte längre vara så konstigt.

Malin said...

Tror iofs inte att Karro ser de som gudar. Gör nog inte så många i Sverige utan i sånnafall mer där borta. Kan förstå att folk kan tycka det är konstigt när ni reser så mycket å lägger det vanliga livet åt sidan.
Att åka från stad till stad,land till land.Blir lite som groupie feeling över det hela.

Men inlägget var bra och antar att bla hon kommer förstå bättre vad backhoppning innebär för dig..:)

Vicky M said...

Båda två av er har rätt, för de tjejer som följer backhoppningen och även är iväg ibland så blir dessa killar sk. ideal, ouppnåeliga elelr gudar, men för de flesta människor t.ex. i Sverige så är det nog inte så. kanske lite feeling över att de är jue kända, tagit medaljer i OS osv. Sportsmännen ses inte som normalt folk, det är där haken ligger. Men som sagt det blir mitt normala folk då jag inte bara träffar de när jag är iväg utan även hemma.

Kan dock även förstå att vissa kan se det lite som en groupie, jag tycker också många av tjejerna som är iväg är groupies, elelr en form av groupies, men det anser jag vara de tjejerna som bara åker dit för festerna och killarna, som inte gör något vettigt, som inte jobbar.

Jag kan lugnt se mig själv jobba med denna sport i framtiden, och om inte emd denna sport ja då inom någon sport.

puSS

Tasja said...

För mig är det inte konstigare än när jag åkte Sverige runt och kollade på hockey för några år sedan. Eller för den delen hästtävlingar som jag är mer eller mindre uppväxt med varje helg. Skillnaden är ju att vill man se backhoppning av klass (jag kan ju se en del tävlingar här hemma och gör det också) så måste man åka utomlands. Där ligger skillnaden för mig.

Det enda jag "offrar" är att jag har min semester på vintern istället för på sommaren. Men innan jag åkte på backhoppning hade jag alltid semester i september så det är ingen stor skillnad.

Fast jisses nog finns det groupies och "stalkers" som reser runt allt. En del går inte ens och TITTAR på tävlingarna. Än mindre jobbar med det. De är bara där för att försöka få ihop det på kvällarna med vem som helst som hoppar ut från backen med skidor på fötterna. Ibland undrar jag om de ens vet vad dom vet vad alla dom hoppar på heter..... ;)